Crufts och Rättvik

Cruftsveckan var som en väl behövd semester. Lite lagom avskärmad från vardagen utan internet och omgiven av nästan allt som är viktigt i mitt liv 😉
Vi hade ju en lång resa både dit och hem. Bilresan gick mot Esbjerg, där vi tog färjan till Harwich. I Danmark mötte vi först upp Lone och tog med hennes hund Panik på båten. Supergullig och mycket duktig gammal hund 🙂
Vi sov mest på färjan dit, rastade hundarna några gånger, och redan där lades grunden för min avslappning. Inga tankar på jobbet eller några måsten utan bara fokus där och då.

Jag körde bilen under hela vistelsen i England, det var ju lite spännande. På vägen ifrån hamnen fanns det dock många påminnelser ”drive on the left” ifall att man skulle råkat glömma efter några kilometer 😉 Vi hamnade på en väldigt fin liten landsväg, tyvärr var det lite dåligt väder.

Här är en fin bro där tågen förmodligen går över.

Efter en liten bit på den fina vägen kom vi upp på de större vägarna och körde resten av resan på dessa. Lite tråkigt men förmodligen snabbare. De har ganska många rondeller i England verkar det som, detta var ingen höjdare med en Caddy med skymd sikt ut och med ratten på fel sida, men vi lyckades ta oss fram helskinnade iallafall 🙂

Hotellet var litet men helt ok. Ganska dyrt kan man tycka men med gångavstånd till the NEC där Crufts hålls. Det låg i utkanten av Birmingham så det var lite landsbygd runt omkring och fint för hundarna.

Här testar vi vägen till Crufts kvällen innan, det tog mest tid att vänja sig vid från vilket håll bilarna kom när man skulle gå över gatan 😉

Så hittade vi ett träd som någon tydligen bodde i!

 

Första och andra dagen var vi där och bara gick runt. Vi hade hundarna med oss in eftersom de inte kunde stanna kvar på hotellet ensamma. Dock hade de inga burar att vila i på torsdagen så de blev lite lagom trötta. Vi var inte där jättelänge dock utan träffade Lone vid 16-17 ungefär och gick sen hem till hotellet.

Det fanns otroligt mycket att se och att köpa, både bra och dåligt. Mest var det ju kul förstås!

Köpte tre bäddar, tre koppel, fyra böcker, två nylabones och några presenter. Jag hade inte världens största budget men jag tyckte ändå jag gjorde bra köp!

Så på fredagen fick vi platser för hundarna:

Lille Vincy var nöjd =)

Stinas lopp var på lördagen, hopploppet först och sen agilityloppet vid 15.30 nånting. Jag hade ju fått Collecting Ring-pass så jag kunde följa med in och hålla hund, kände mig lite viktig 😛 hehe. Faktiskt så var det väldigt ojämnt vad det gällde vilken koll de hade. Det verkade vara mycket viktigt att man hade sin biljett när man skulle ut och in med hundarna från hallarna, samt in i Collecting Ring då, som var som back stage. Men de hade ingen riktigt ordning på startlistor och det var rent tävlingsmässigt ganska dålig koll, det var ju mer som en uppvisning förstod man sen.

Tyvärr gick inte loppen så bra. De gjorde ett kanonlopp först, riktig typisk Stina och Vincent-stil, men så försvann Vincent in i fel tunnelingång. I andra loppet rev han hinder nr 2 som var långhoppet, det såg lite annorlunda ut än våra långhopp och jag vet inte om det var det som var problemet. Sen blev resten lite uppgivet…

Trots allt verkade de vara nöjda och glada. De kom dit och körde som de alltid kör, som ”svin”! Hehe.

Vi träffade My som jag inte träffat på flera år, det var verkligen kul! Hon tog med oss ut i Birmingham, en snabbvisit och vi såg väl ungefär 0,1% av stan max. In på en stor och välbesökt pub för att äta lite god mat och dricka en öl. Vi var ganska trötta, det var enda dagen vi egentligen inte sov ut och dessutom hade riktigt mycket att göra.

 

 

 

 

 

 

 

My köpte en öl, Ginger Beer, och fick mig helt hooked på den. Vi köpte med oss en platta hem och nu börjar jag fundera på om jag ska beställa och låta Systemet ta in dem, beror på priset dock men jeees vilken god dryck!

 

 

På söndagen begav vi oss av hemåt, var förbi Crufts en snabb sväng eftersom jag ville titta på Borderterrierna. De var så lugna och betedde sig mycket bra, dessutom var de ju fina att titta på såklart! Jag vill ju ha en Borderterrier till som nästa hund. Inte sagt att jag inte gillar Border Collie, de är ju en hundtränares dröm, men ingen annan ras jag träffat slår Borderterrier när det gäller personlighet. Kanske är det bara så att de passar mig =)


På vägen hem hittade vi en fin liten kyrka och en naturområde där vi tog en promenad.

 

 

 

 

Så efter en färjetur och en lång bilfärd var vi äntligen hemma igen. Som tur var skulle jag jobba kväll nästa dag för vi kom hem mitt i natten.

 

Det blev en stressig vecka för mig, Ossmoss var försvunnen när jag kom hem. Vi var helt säkra på att nåt hade hänt och jag sprang längst alla vägkanter och förväntade mig att hitta honom död. Så kom han tack och lov äntligen hem en dag, ganska trött och törstig men vid god vigör.

Han hade kanske saknat hundarna, eftersom Robban jobbade så fick de vara ute i Svanberga hos Stinas föräldrar.

Så snurrade allt igång igen, jobba för fullt, dra i alla lösa trådar och få struktur på vardagen. Det blev lite för mycket på en gång och jag sov inte mer än 4-5 timmar per natt. Det kändes som att jag skulle klara av det. Rättvikstävlingen var i helgen och på lördag morgon mycket tidigt åkte vi iväg dit. På söndagen när jag vaknade hade jag ont i halsen och var helt täppt i näsan.

Vi gjorde två halvdåliga lopp på lördagen, först ett agilitylopp där Raska helt struntade i kontaktfältet och flög av A-hindret. Jag flöt på i banan och förbannade mig själv att jag inte tog om, diskade oss sen på balansen som jag faktiskt tog om! I hopploppet blev det också en disk på grund av ett ”snurrigt” parti som är våran svaghet. Man blir stillastående och det är inte bra så jag skulle placera mig för att kunna skicka och sticka, stack lite för tidigt bara så Raska vek in och missade ett hopp.

Det finns några filmer, ska försöka lägga ut dem, länk kommer.

Söndagens lopp blev väl lite bättre, trots att jag inte tog om på kontaktfälten som jag hade tänkt utan istället släppte henne. Hon gick ner iofs, men hade nog inte stannat och gjort sitt beteende om hade inte hade släppt henne. Vi har knappt tränat några kontaktfält i vinter så jag kan väl kanske inte kräva för mycket heller. Sen placerade jag mig inte så bra och kände att det blev flera nödlösningar, bland annat bakombyten som jag aldrig gör annars. Lite skakigt och svajigt alltså, men det blev en 2:a plac! Tyvärr inget cert, men jag har slutat hoppas på dem i agilityklassen 😛

I hoppklassen tappade jag bort mig! Haha, men jaja… tre hinder hann vi med 😉

När vi kom hem på eftermiddagen skulle vi hämta Robbans bil i Svanberga, den hade sjunkit ner i leran och fastnat så det blev lite röj med fyrhjuling och så för att få upp den. Tacka vet jag Björn!

Sen efter lite mat och huvudvärkstabletter gick jag och lade mig, i hopp om att sova bort min begynnande förkylning. Det funkade inte tyvärr och jag hade feber och kände mig riktigt kass på morgonen idag. Har sovit ytterligare fyra timmar och nu är jag faktiskt lite piggare. Hundarna tycker jag är otroligt tråkig och stirrar med hoppfulla ögon så fort jag rör mig. Jag blir förmodligen hemma imorgon också men hoppas på att kunna jobba igen på onsdag.

Jag längtar verkligen efter våren och att kunna träna hundarna igen, när jag vill!
Raska är anmäld till Landslagsuttagningen och även om jag inte hyser några större förhoppningar har jag ändå en vision om att hon ska vara i sitt livs bästa form tills dess, och jag med!

Annonser
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Crufts och Rättvik

  1. anna andersson skriver:

    hej! hur fungerar det med hundarna på färjan? rastar man på rastplatser på däck och får man göra detta närsomhelst eller endast vid bestämda tider? jag har tidigare bara erfarenhet av flyg eller bilande via tunneln, skulle vara enormt tacksam om du hade lust att berätta hur du tycker färjan fungerade
    vh anna

    • garfjaerd skriver:

      Man fick rasta vid tre tillfällen då personalen öppnade ut till däck. Det fanns två lådor med kattsand typ men de flesta hundar kissade på däckgolvet eller nån stolpe. Det funkade bra, om hunden kunde tänka sig kissa ”inneute” liksom.

  2. anna andersson skriver:

    tack så hemskt mycket för svaret11, tror det blir att prova detta vid nästa hemresa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s