Landslagsuttagning

Blev hämtad av Stina på torsdag kväll, blev ganska sen avfärd pga att jag hade jobbat länge och inte haft någon tid att packa innan. Var så trött att jag inte fick någon ordning på grejorna heller direkt… Men till slut bar det av!

När vi väl kom fram var väl klockan strax före ett på natten och vi gick och lade oss ganska omgående. Bodde i Stinas pappas vw-buss med stor luftmadrass. Blev väldigt kallt underifrån :-/

Mina lopp var stundtals bra, men slutade i många fall med disk, hade nog ett helt felfritt lopp med en 5:e placering men that was it! Det höll liksom inte hela vägen, även om jag i de flesta loppen kände mig grymt nöjd med både Raskas prestation och min känsla. Var inte särskilt nervös, men det kanske var pga min inställning. Det skulle vara kul, jag vet att vi inte är på topp nu och jag hade egentligen inget där att göra men ville utnyttja situationen att få köra riktigt grymma banor!!!

En nackdel, eller ett konstaterande, var att vi inte har några kontaktfält på a-hindret. Kanske egentligen inte på balansen heller om man ska hårddra det. Vi har varit inkonsekventa, men hur ska man kunna vara konsekvent när det man tränar på inte är det man egentligen vill ha? Jag vill ju aldrig egentligen ha ett stopp på tävling, dessutom får man ju inte ens ha ett stopp om det är internationell tävling!

Det blev mycket tänkande kring detta med kontaktfälten efteråt. Nu tänker jag lägga om min träning, jag har ingenting att förlora på det. Går det inte bra har jag ändå ingenting som blivit förstört och jag får mer erfarenhet även om det skiter sig.
Jag har några hypoteser, får testa dem och se om de stämmer. Ska lägga upp en liten plan, både för Raska och Yra. Inte samma taktik utan två olika, pga deras olika utgångslägen.

Det allra tråkigaste med helgen var att det, trots flera kanonlopp, sket sig i sista loppet för Stina och Vincent och hon halkade ned på 5:e plats. Det kändes tungt och var lite svårhanterligt, även för mig.
Men det är ju långt ifrån över, det är inte säkert att det blir just de fyra i toppen som blir det slutgiltiga landslaget!

Nu laddar vi om igen, det var ju framför allt riktigt roligt och trevligt på nästan alla sätt!

Det är den känslan man ska hålla kvar, när man kommer i mål och är så jäkla nöjd med hunden och sitt lopp! Även om man var diskad eller oavsett placering. Trots det kommer man ju aldrig dit utan att också stöta på känslan av att man inte är nöjd, för annars skulle man ju aldrig utvecklas och bli bättre!

Annonser
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s